Konsumera mera

För det mesta får jag små ångestattacker så fort någon nämner ordet examen, mitt hjärta klappar ovanligt hårt och deodorantens syfte testas lite extra. För att vanligtvis vara en sådan som folk tar för att vara relativt lugn i någon slags det-löser-sig-alltid-mentalitet är jag instabilare än ett asplöv i en trombon när det kommer till att vara redo för yrkesliv. Det är jag inte - redo för att vara vuxen och jobba det vill säga. I kontrast till ett någorlunda vardagslugn kan jag när det kommer till studier versus arbetsliv vara stressad och så gott som i utbrändhetsstadiet över att veta att min kandidat enligt beräkningarna ska vara klar om tre terminer.

Mentalt sett är jag inte klar i Lund förrän man lägger till åtminstone en nolla efter den trean. Jag kan absolut inte vara redo för vuxenlivet så snart som nästa år. Jag har ju inte ens övervägt att köpa en strykbräda än. Det måste vara det ultimata vuxen- och redo för resten av livet-testet. Jag är fortfarande inne på att lite skrynklighet kan vara charmigt och att det dessutom är en jättebra tydlighet till att det är just skjortor jag ska packa ner i klädväg när jag åker hem - för hemma finns det strykjärn.

Men så finns det stunder när jag längtar till den där examen är tagen och det där jobbet har skaffats. Som när man har en - 1 - föreläsning på hela veckan, då längtar jag efter att få vara den där arbetsnarkomanen vars annalkande magsår botas med snabbmat, svart kaffe i en odiskad mugg och dubbelbokade lunchmöten. Som när det regnar ute och jag tänker att jag kan plugga i lägenheten idag utan att behöva gå ut alls och då dessutom kan ta på mig de där byxorna som egentligen borde ha tvättats för länge sedan, då längtar jag efter att få vara mitt i karriären och som utgångspunkt alltid bära kavaj till jobbet. Som när det där paketet med Eldoradoosten som smakar mögel redan i sin färskaste presentation precis har blivit köpt, då längtar jag efter det året då 25 innebär lönedag och inte bidrags- och lånedag. Som när man har längtat efter den 25 och likväl när dagen kommer inser att man inte blev ens lite rik den här månaden heller, då längtar jag efter en tillvaro då man faktiskt i realtid går plus på sin tillvaro.

När jag blir stor, vuxen, mogen, med arbete och får en ordentlig lön, då ska jag vara så himla omogen och spendera allt med en gång på saker jag egentligen inte behöver eller ens har längtat efter att få äga. Jag ska vara så himla omogen och spendera pengar bara för att jag har längtat efter att få spendera just pengar. Jag ska personifiera konsumtionshets. Jag ska låta bankkortet känna på riktig värme.

När jag blir stor ska jag tjäna pengar, när jag blir stor ska jag förtjäna en lön varje månad, när jag blir stor ska jag få bestämma över min tillvaro lite mer.

Men så vet jag redan nu att jag är alldeles för snål för att kunna spendera så mycket pengar som jag drömmer om - oavsett om jag har dem eller inte.